Stockholms tunnelbana

Så var det dags att ställa bilen (även om den drivs med biogas) och investera i ett nytt SL-kort. För en tiondels lön (eller i mitt fall snarare en fjärdedels) kan man få njuta av att på miljövänligt sätt ta sig fram och tillbaka till jobb och skola i Stockholms angenäma tåg och tunnelanor. För dottern kostar detta privilegium endast halva barnbidraget eftersom Stockholm stad inte sponsrar Waldorf-ungar med transporten. Trots politisk färg anser Stockholm att om man valt något annat för sitt barn än det som är närmst (eller inte vetat vad man skulle välja i väntan på en bostad) ska man även stå för alla kostnader själv.

Så jag strosade iväg imorse med dottern i armkrok. Gick långsamt som en handikappad anka för att undvika att känna av mina slitskador. Det var inte varmt ute precis. Saltsjöbanan var redan full och ingen av de som sitter på de uppfällbara stolarna i mitten ställde sig upp för att låta de senkommande passagerarna av lägre klass (vi från Fisksätra) andas lite grann. Jag och dottern ställde oss emellan två sitt-bås. Jag putade med magen till ingen nytta. Dottern som for runt som en flipperboll när tåget hoppade fram sa "Jag vill sitta" till ingen nytta. Jag lutade mig mot en lutbar yta och på så sätt berörde jag någon som satt och läste tidningen. Jag förberedde mitt försvarstal "Förlåt mig" skulle jag säga "om jag är åtta månader gravid, har foglossning och en nerv i kläm men att jag när jag står och försöker må aningen bättre genom att luta mig mot en pelare, råkar störa dig i ditt läsande." Kanske hade jag fortsatt "Det är klart att om du kommer från Saltsjöbaden så är du ju uppenbarligen lite viktigare än lilla mig och jag förstår om du måste få läsa dina nyheter i fred, utan någon hormonig miljonprojektsmamma med oborstat hår dregglandes över din axel."

Under resans gång, fram och tillbaka till skolan och jobb förberedda jag ungefär sju likadana försvarstal. För 690 kronor i månaden får man nämligen privilegiet att känna det riktiga Stockholm, det Stockholm där var och en lever sitt liv och alla runt omkring är störningsmoment. Oönskade stadskamrater som på något sätt måste vara sämre, man ska bara komma på vad det är som gör att de är det.

SL - because you're so not worthy.