Inte bara livshets och jakt på fritid...

Nej! Det är inte bara fel att vara hotelldirektör. Till exempel får jag strax dyka ner i nytvättade och... nypressade vita lakan! Jag kan närhelst jag anser att våra lakan bör bytas ta med dom till hotellet, kasta ner dom i en gul tvättpåse som skickas till tvätteriet och ta ett par nya lakan med mig hem. Fantastique! Sån service tvivlar jag över att jag kommer att få när vi slutar, även om vi då flyttar in hos min mamma (som inte är som andra mammor...)

Enda nackdelen är att jobbets hets ofta får en att glömma att ta med sig de rena nypressade hem när man lämnat de smutsiga. Så får man ligga i sin dubbelsäng på ihoppusslade 90-lakan av blandad kvalité ibland med stora revor i flera nätter tills man kommer ihåg att ta med sig. Eller ännu värre, när man kommer hem klockan nio och bara vill krypa ner i sängen, för man har jobbat sedan sju, och upptäcker den nakna sängen, då kryper man ner utan någonting för man pallar inte bädda om det bara ska vara med skarvande lakan ändå och känner de sträva syntetiska lågpristäckena från Ikea mot sina torra hälar resten av natten. Mmmm...

En annan fördel är när man blir inbjuden till den ekologiska leverantörens invigning av utbyggnaden på deras lokaler. Smutta på Améläsk, Saltå Kvarn-juice och äta bulgursallad och rotfruktssoppa med persiljeolja. Dottern lyckades charma till sig en Billinge ostfilé, en jordgubbs-Afil, en saltåkvarnjuice och en burk honungsbadande valnötter! Alldeles gratis! Skitmysigt. Tack Altgrönt.

Renstiernas ägare P och på sätt och vis vår chef (fastän han inte bestämmer så mycket) vandrade bland stånden som en liten skolpojke och pratade länge och väl med alla... han som tjatar på oss om att "... de når inte hela vägen fram..." för att Altgrönt inte driver sina lastbilar grönt och därför anser att det är bättre att köpa Lidl till frukostbuffén. Inte nu inte. Vid Four o'clock's tebord stod han storögd och plockade. En av varje sort skulle han ha som han kunde pröva hemma. Med ett stort leende öppnade han surdegsmackan med syrade grönisar vi blev bjudna på, frågade efter recept och köpte Carola Magnussons nya Eko-kokbok på plats men vågade inte be henne att signera den. Och plockade broschyrer gjorde han. P älskar broschyrer.

Det var knappt så att han hörde oss när vi, sura, glädjeförstörande ekomedvetna ungdomar mumlade något om ironin i att så mycket engångsglas, -skedar och -talrikar som gick åt på en ekomatsprövning utan att ens sorteras efteråt.

Jag hade nog fel om mig själv. Visst är jag fortfarande ett stort neggo! Men jag försöker bättra mig i alla fall. Läs morgondagens blogginlägg. Då ska jag recensera en bok. Den tyckte jag om...