torsdag 5 februari 2009

Smaskens på rester


Så var det första personalmötet över. Personalteam 2009- de som ska ta över efter oss. De som vi ska modellera till att bli såna som oss, till att bli bättre än oss. Ett gäng såna som oss fast som tar raster, lediga dagar, äter när de kan (och känner sig hungriga). Ett gäng som ställer upp för varandra och som ser när någon arbetar för mycket. Ett gäng som tar ansvar för hotellet men också för varandra.

Detta är det som är kvar av oss: en man som slår i väggar tidigt på morgonen och gnyr för att han glömt hälla av vattnet på det groddade bovetet. En kvinna som sjunker ihop till en skamboll för att hon inte kan arbeta ihjäl sig längre när hennes gravida kropp säger ifrån. En dotter som när hon blir arg håller tyst och ritar teckningar: ordet Hotell förkryssat och så bredvid ett åskmoln och regn.

Men det finns också andra rester. Rester från den tid då jag och mannen var oerhört lyckliga och tyckte att allting gick precis så som vi ville att det skulle gå. En tid då Bonniers trodde att jag hade potential, en tid då vi fick förstahandskontrakt på en trea i Stockholm utan att nästan försöka, då vi fick ta över ett hotell utan några som helst ekonomiska insatser, ett hotell som redan verkade fungera, med massvis gäster, en mysig frukostbuffé och ett enormt potential. En tid då vi för varje dag förundrades över vår förmåga att leva tillsammans, jobba tillsammans, sova tillsammans och ändå älska varandra mer för varje skavank vi avslöjade, och varje ny fis vi släppte inför varandra.

Nu när Personalteam 2009 tar över kommer vi att få tid att upptäcka dessa rester. I en del av min hjärna sitter kreativiteten och passionen kvar och den väntar endast på att bli frisläppt. Då kan jag börja rita, skriva, sticka igen. Och mannen har sitt engagemang och sin vetgirighet och snart kommer han att kunna bada i språklektioner och miljögrupper. Tillsammans kanske vi startar en bokklubb varannan torsdag. Tilsammans kanske vi tar barnen på kasperteater eller tisdagssagor på bilioteket. Tillsammans kan vi laga gourmetmiddag på dessa rester och servera resten av världen med. Snart... men inte riktigt än. Ett tag till får vi nöja oss med några smulor i väntan på ångkokt sparris med murkelsås, rå lasagne med pinjenötter och tigertomater och kokossorbet med havtornscoulis och terrine på färsk mynta.

1 kommentar: