Vilgot Johan Björneman Rosenblad ligger nu i mitt knä i en alldeles för stor (storlek 50) lila sparkdräkt med lyckliga zebror som hoppar runt med vad som ser ut som krylliga fårmanar (när jag tittar ordentligt börjar jag tvivla på att det överhuvudtaget är zebror, men vad är det annars? Zebra-får från en annan planet? Fåbror, oskyldiga små leenden, arga sinnen, på natten förvandlas dom till ondsinta vildvittror och äter upp barnet utifrån och in. Vilgot sover naken).
Han ska ammas var tredje timme för att vi ska vara säkra på att han växer som han ska, prematurbarn som han är. Annars måste man tvinga i honom komjölkstillägg och går det att undvika är det väl bra.
Men han låter sig inte ammas. Inte just nu och inte under en lång strävsam halvtimme före varje omgång. Det börjar med att han får en enorm pulserande bröstvårta mellan läppara och vägrar tro att denna kan ge honom föda. Sedan försöker han leta sig vidare någon annanstans, till en plats precis ovanför eller till baksidan av den egna handen, samtidigt som han gnyr. Bara en sån liten människa kan gny såsom han. Jag har nog aldrig hört ett mer tycka-synd-om-gnyende än hans. Det har resulterat i lite sämre sömn kan man säga men å andra sidan har han haft lite väl lite tid att förbereda sig för att jag ska skylla allt på honom. Nä, det är väl allt läkarnas fel egentligen.
Så han ammas inte just nu, men det är nu jag väljer att ta en liten stund för att skriva på min blogg. Amningsbloggande. Den moderna moderns desperata försök att visa för världen att hon fortfarande finns. att hon inte drunknat i vällingsångor eller fått permanenta fläckar från blöjbytena som förhindrar lite hederligt tagnentbordsknappande.
Jag sko komma med något intressant att säga snart för att motbevisa de därteorierna om vällinghormonerna och en mvinnas förmåga att bibehålla sin tankeförmåga den första tiden ( två år eller så?). Jag ska bara komma på hur.
hälsningar från Karolinska!
V
Inlägg
Nähä...:) Vilken söting! GRATTIS!!
SvaraRadera