Vi är på väg till vår fruktansvärda lägenhet i Sthlm från en andningspaus i Skåne. Vi har varit och kollat på lokalen till vårt nya raw food café och beundrat dotterns nya skola. Vi har beskådat vårt nya liv och längtar...
Vi vill inte tillbaka nu. Vill inte få tinnitus till följd av för ivrig trafikkommunikation. Vill inte ta itu med nerskitade soffor som ska fotograferas och läggas upp på blocket. Vill inte skriva körjournal åt en man som har varit mentor åt oss men plötsligt förvandlats till en ond, sniken man. Vill inte ta itu med konstiga ljud från undersidan av bilen efter att vi redan lagt ut 11.000 (!!!) kronor på den jävla maskinen. Vill inte leta kvitton åt bokföringen (för att om vi inte hittar dem kommer chefen inte att skriva på arbetsgivarintyg och mannen kommer då att gå miste om sin A-kassa). Vill inte behöva rättfärdiga en beställning på några nötter när hotellet är skyldigt oss 55.000 kronor som vi förmodligen aldrig kommer att få se röken av.
Jag vill bara hem. Till Österlen. Kramas med mina fina skånska vänner och få sakna de jag har där uppe.
Inlägg
Men jädrar var kämpigt och stressigt.
SvaraRaderaMen ändå, vad modigt och ambitiöst att starta café och allt, mitt i barnstök och nya livet.
Jag håller tummarna att problemen löser sig och att ni får chans att njuta av era framgångar:)
Vi vill kramas tillbaka!!!!
SvaraRaderaIngen ska behöva rättfärdiga någonting alls. Förbud och straff skapar bara tryck att rättfärdiga och förhindrar därmed bättring. Se topicsidan "Advice of ways to stop justifying" på http://purescience.wikia.com eller den svenska översättningen "Tips för att sluta rättfärdiga" på Ren vetenskap Wiki.
SvaraRadera