Det är i alla fall inte prostitution!

Ägaren P har noterat min "alldeles för snälla" behandling av en leverantör vars faktura han vägrar betala. Alldeles för snäll är jag när jag i samtal med dessa har uttryckt förståelse för att det är vi och inte de själva som ska stå för kostnader som inkasso-företaget lagt på fakturan efter att denna inte betalts på ca 6 månader. Jag har hittills lyckats få ner räkningen från 2900 till ca hälften (inte medräknat inkassokravsavgift och deras påminnelseavgift). Men om jag inte lyckas få dom att backa till att vi endast ska betala det vi förbrukat och inga j----a inkassoavgifter så funderar ägaren P på att dra det hela till tingsrätten där jag och mannen måste vittna.

Utöver det är Hotellet R skyldigt oss en stor summa pengar och enda sedan detta blev känt för ägaren P har kassalådan ihädigt tömts var och varannan dag av någon annan än oss. Kontanthanteringen har tidigare varit vårt ansvar.

Utöver det insinuerar ägaren P att han måste hitta någon inom två veckor som kan ersätta oss eftersom vi kan försvinna när som helst (och han själv ska försvinna på Frankrikesemester) och eftersom jag inte fick ut full lön för februari kan man ju undra exakt vad det betyder. Vårt avtal är att vi ska jobba mars ut.

Utöver det vill han att denna någon som ska ersätta oss blir en vän till honom som lånat pengar av hotellet utan att betala tillbaka, snott pengar vid minst ett tillfälle, är uppe i tingsrätten för en misshandelsdom (oskyldigt anklagad), lägger sig aspackad mitt i natten i första bästa rum utan att först kolla om det är bokat och har en allmänt otrevlig andedräkt. Han är en jättesnäll typ men kanske inte någon man litar på att ta över en verksamhet.

Och ändå har jag bestämt mig för att vara kvar på en 10%-ig tjänst efter Vilgots födsel. Varför? Är det för telefonabonnemanget eller kanske vårt trådlösa nätverk? Är det av stolthet, för att jag vet att om jag lämnar nu så kommer allt att falla i tusen bitar? Nej, det har ingenting med det att göra. Eller i alla fall så utgör inte dessa skäl grunden til mitt beslut. Grunden är att vi kan handla billig ekologisk mat genom biofood, biodynamiska produkter, kung markatta och altgrönt. Grunden är att nu när vi inte ska ha några utgifter så skulle vi inte ha råd med ett sl-kort om vi fortsatte äta som vi gör och handlar på affär. 250 g. ekologisk mandel? 58 spänn. 3 st djupfysta pizzor från Lidl med en innehållsförteckning längre än "på spaning efter den tid som flytt"? 40 spänn.

Ja ja, jag vet att det handlar om prioriteringar. Det är vad jag försökt säga till alla jag pratar med. Det gäller att tänka på att maten inte nödvändigtvis ska bli så billig som möjligt, istället ska man se till att äta så bra som möjligt så kommer man inte att känna ett behov att överkompensera den där allmänt dåsiga känslan (ökänt symptom av Lidl-pizza) med första bästa liten trevliga rea i närmsta galleria. Eller med att spara tre månaders dubbel inkomst till en 50-tums flatscreen och hemmabiosystem (jo, jag lovar, bara tillräckligt många familjemedlemmar går med på att äta nudlar och pulvermos under veckan så ska det nog gå, och barnen får ju näringsrik mat i skolan eller?). Eller genom att starta ett nytt renoveringsprojekt var tredje vecka (för det blir ju aldrig riktigt rätt...)

Men för att göra det enkelt för en familj arbetslösa och tillfällig föräldrarpenningskompenserade fria individer säljer jag min själ och fortsätter jobba åt ägaren P så jag får köpa billig (-are) ekomat. Jag ska försöka att tänka på hans nyfikna leende vid provsmakningen hos altgrönt förra månaden när jag börjar gnissla tänder. Och jag lovar att investera varje sparade krona i kiva!