fredag 6 mars 2009

bilar, bilar, bilar...


Igår låg jag kvar hemma i sängen och läste medan mannen körde dottern till skolan. Jag får säga så för jag har biogasbil. Jag skäms bara lite över att vi inte utnyttjar svindya SL nu när det är omöjligt att planka (De kontrollerar noggrant på saltsjöbanan, har aldrig vågat köra med fejkbiljett). Vi har bioasbil och slipper trängselskatt ända fram tills dessa att vi flyttar men just nu har vi ingen registreringsskylt där framme så vi hade sluppit ändå.

Mannen körde den gamla vanliga rutten över bron vid Henriksdal, bromsade in för ett rödljus och PANG! Någon bakom honom hade glömt att trycka ner bromsen. Mannen och den okände föraren körde åt sidan, steg ut ur sina bilar och började diskutera. Föraren hade lurar i öronen och skämdes, mannen kände att krocken inte var så allvarlig så han lugnade föraren som hade kört på honom, skakade dennes hand och sa åt honom att vara försiktig i framtiden. Inget registreringsnummer eller namn noterades, den enda skadan var på den andre personens bil.

Senare, när han har börjat köra igen inser mannen hur rädd han varit för detta. Hur liten roll det spelar att man själv är försiktig om någon annan dåre inte är det. Han bryter ihop och ringer mig. Jag ber honom att andas och komma hem. Så får han ont i nacken.

Senare ringer han vårdguiden som har blivir värre än alla nätdoktorer samlade på att lugna folk. "Jamen du vet det spelar ingen roll att det inte gjorde ont direkt eller att det bara gör lite ont. Det kan komma myyyyycket senare och whiplashskador kan ge men för liiiiivet. Koncentrationssvårigheter, yrsel, minnesförluster, huvudvärk... ja, du måååååste få det dokumenterat."

Vad ska vi egentligen med en bil till? Vi köpte den p.g.a. jobbet, det blev praktiskt taget omöjligt att hantera hotellet utan bil och vi kände oss tvugna. Sedan dess har vi spenderat många tusenlappar på reparationer, många fler på parkeringsavgifter (i det vinstdrivna Stockholm där det kostar 10 kr/timmen dygnet runt att besöksparkera i Fisksätra, ett miljonbostadsområde i Nacka kommun fullt med låginkomsttagare), ett par stycken på biogas, ett par lappar på parkeringsböter och kanske nu några stycken hos vårdcentralen. Dessutom har vi blivit latare, vi har fått mindre solljus, har tydligare sett alla bensinslukande fiendefordon och deras inneboende ondska och stressnivån har ökat betydligt i.o.m. allt totalt onödiga tutande. Stockholm är för f-n värre än Paris när det gäller stressade trafikanter. Fotgängarna är inte så trevliga heller. Man får aldrig någon tacksam vink när man saktar in vid ett övergångsställe och de försöker alltid att hitta ett sätt att inte vänta tills gubben blivit grön för att koma över gatan.

Nä, bilen ska bort om det så får ske på bekostnad av dyra SJ-resor. Den enda gången vi skulle behövt den i framtiden är om Vilgot vill komma ut. Karolinska ligger långt från Fisksätra och det hade varit praktiskt att slippa stämpla när vattnet går. Dock kostar det 12 kr/timmen att parkera på Karolinska (och till skillnad från andra kommuner får man inte tillbaka detta mot uppvisande av sjukhusvistelse) och alla vet ju hur lång en förlossning kan bli. Om vi dessutom ska stanna i en vecka kan man undra hur smart det är att ta bilen.

1 kommentar:

  1. Jag älskar dig Vildavännen!
    Och Per har döpt sin tatuering till Vilda.

    puss puss från emlan

    SvaraRadera