När vi igår körde mot Åmål för att övernatta hos Kires mormor i en liten stuga mellan granarna utanför stan kom vi fram till att någonting måste göras. Inte egentligen för att rädda vårt förhållande, det är så ristat i sten att jag inte skulle märka om han tappade näsan och där helt plötsligt bara fanns ett stort gapande skeletthål ovanför munnen när jag pussade honom, men för att rädda oss från oss själva från de trötta, upptagna bebisföräldrar vi kommit till att bli sedan den 24 mars i år. Och för att verkligen få en chans att starta på ny kula inför cafét (och kanske med en solbränna till på köpet).
Så vi bestämde oss för att ta en charterresa. En liten sista minuten. Vart som helst till och med till Mallorca. Och i att skita i flygförbudet vi antagit. Bara vi fick komma bort. Vi hade ingen internet hos mormor så vi satt hela kvällen och sedan hela morgonresan hem och slog fingertipparna på knäna i väntan att få kolla vart det skulle bli.
Men när vi kom hem till Brösarp, luktade hemmet hem och en av våra grannar på rullatorvägen sa att hon hade saknat oss och tomatplantorna stod välskötta och prunkande i vår miniträdgård och tre flugor välkomnade oss i köket. Förrådet svämmade över av textilier att så väskor och maskotar, Vilgot såg ut att han skulle spricka så brett han log och en viss antydan till harmoni började ta fasta hos mig.
Vi tittade ändå på sistaminuten.se och på andra sajter. Det billigaste vi hittade gick på över 11.000 och det var bara om vi köpte resan på direkten.
Så vi stannar hemma. Och nu är det dags för Gremlins...