torsdag 14 maj 2009

Jag bloggar dubbelt!

Japp, så är det. Jag har en annan. Den är lite mer nischad; handlar om uppstarten av vårt raw food café, så jag ska försöka blogga även här. 

Annars går det bra att besöka: kivikslillaraa.blogspot.com

tisdag 12 maj 2009

Japp...utpressning var det alltså.

Trevligt att höra någon säga när man inte lyssnar "De ska inte ha nyckel till hotellet"

Detta hotell är alltså ett ställe som vi har offrat hälsa, själ och familj för att försöka få på fötter det senaste året och som borde ge odd ca 60.000 kronor som vi skulle fått ut i lön. 

Istället så blir vi misstänkliggjorda och "ska inte ha nycklarna till hotellet längre"

Må det brinna i h-----e (fast utan gäster)

kramar på en rikgit underbar dag!

(hoppas inte hotellet brinner ner, då blir vi misstänkta direkt) 

måndag 11 maj 2009

Utpressning, stök och utslagen magflora

Vilgot är nu nästan 7 veckor, fast tekniskt sett bara 3. Han har opererats med framgång och fått antibiotika sedan han föddes. Han bajsar följaktligen tre deciliter gult målarvatten varje dag (detta vet jag eftersom vi praktiserar elimination communication och Vilgot Johan Björneman numera inte gillar att defekera i blöjan utan föredrar toa och potta). 

Vi är på väg till vår fruktansvärda lägenhet i Sthlm från en andningspaus i Skåne. Vi har varit och kollat på lokalen till vårt nya raw food café och beundrat dotterns nya skola. Vi har beskådat vårt nya liv och längtar...

Vi vill inte tillbaka nu. Vill inte få tinnitus till följd av för ivrig trafikkommunikation. Vill inte ta itu med nerskitade soffor som ska fotograferas och läggas upp på blocket. Vill inte skriva körjournal åt en man som har varit mentor åt oss men plötsligt förvandlats till en ond, sniken man. Vill inte ta itu med konstiga ljud från undersidan av bilen efter att vi redan lagt ut 11.000 (!!!) kronor på den jävla maskinen. Vill inte leta kvitton åt bokföringen (för att om vi inte hittar dem kommer chefen inte att skriva på arbetsgivarintyg och mannen kommer då att gå miste om sin A-kassa). Vill inte behöva rättfärdiga en beställning på några nötter när hotellet är skyldigt oss 55.000 kronor som vi förmodligen aldrig kommer att få se röken av. 

Jag vill bara hem. Till Österlen. Kramas med mina fina skånska vänner och få sakna de jag har där uppe.