Livet utan ordning?

"Matematikläraren sade:
-Vad vore livet utan aritmetiken? Bara en massa förskräckligheter"

Skriver Magnus Florin i "Syskonen" och det visst har han rätt, den gamle matteläraren, vi har svårt att leva helt utan regler och logik, svårt att inte klassificera, kategorisera, hierarkisera, namnge och solla bland såväl händelser som människor. Även om man är utåtagerande konstnär med svårtämjt temerament. Även om man klättrar berg och cyklar jorden runt försörjd av ett gäng avundsjuka sponsorer. För man kan väl inte skapa utan att bedöma vad som är skönhet och vad som berör, äcklar, provocerar. Och man kan väl inte bestiga en fasad utan att veta hur tjocka islager man måste sparka sönder för att få fäste (allt jag vet om bergsklättring har ja lärt mig av närbilder i "touchig the void" och K2).

Så därför skiter jag i att mindfulness-make overa mitt liv för att få tillgång till all den spontaneitet jag vet finns någonstans inom mig. Jag gör ett nytt försök med en ny sorts tidsplanering (baserad på Steven Covey's sju vanor) och accepterar min något maniska sida (typiskt Pitta-personlighet). Ikväll tänker jag läsa ut "syskonen" hos min faster vars barn (alltså min kusin) jag passar så jag slipper köpa den på adlibris när jag kommer hem (de finns som pocket på bokborsen.se för 120 kronor och på adlibris för 39, fråga mig inte hur säljare tänkte... och eftersom jag inte längre konsummerar nytt har jag inget val). Den är åtminstone kort. Men jag är trött. Och ungarna sover inte än.